Irländsk flashback i Rödsjön

Publicerat Sunday, September 26, 2010

Det är bara att inse, måndagens trevliga fiske i Nordvattnet har återväckt mitt intresse för båtfiske.
1995 bodde jag i Mountshannon på Irland, intill den väldiga sjön Lough Derg.
Bara 20 minuters rodd ifrån byn ligger den mytomspunna ön Holy Island med alla sina kloster- och kyrkoruiner. Ön har invaderats av vikingar vid inte mindre än sex olika tillfällen och varje gång färgades sjön röd av blödande och skändade kroppar. Där av namnet "Lough Derg",den röda sjön.

 

Jag trivdes bra på Irland både med människorna, livet och med fisket. Öring fanns det gott om både i åar och i bäckar men det var i sjöarna som den största fisken fanns. Det var också orsaken till att jag och mina vänner John och Jim helst fiskade i någon av dom stora sjöarna som L.Carra eller L.Mask. Något landfiske var det aldrig tal om eftersom båtfisket var betydligt bekvämare och dessutom effektivare.
Jag lärde mig massor av Jim och John om hur det Irländska båtflugefisket ska bedrivas. Framför allt så lärde dom mig att se på sjöfisket utifrån helt andra perspektiv än här hemma.

 

I går hade jag och Martin tänkt pröva lyckan i Tidan- Baltak. Men bådas våran längtan "skrek" båtfiske och vad kunde då inte vara bättre än att pröva vår egen röda sjö, nämligen Rödsjön på Hökensås med sin naturliga öringstam.
För många år sedan fick min pappa ett par vildöringar på strax under kilot där, med en gul/vit Mepps. Jag minns att dom smakade dy och att abborrarna smakade betydligt bättre.
Men skulle det fortfarande efter 20 år finnas vildöring kvar i sjön? Oddsen för det borde vara små med tanke på senaste årens varma somrar.

100925-1

Regnbågen nappade friskt.

En sydlig ganska snäll vind drog rakt över sjön, därför blev det till att börja fisketuren med att ro över till andra sidan. Första driften valde vi att göra mitt i sjön längs ett tydligt driftspår där både löv och bubblor låg samlade på ytan. Med vinden i ryggen och bra fräs på flugorna över vattenytan dröjde det inte länge förrän de första regnbågarna hade drillats och krokats av. Särskilt en av mina nybundna toppflugor fungerade väldigt bra. Flugan är mycket enkel att binda och består av en kropp med gingerfärgat sälhår, kropp- och fronthackel av gingerfärgad tupp och två hackelspetsar av dem samma pekandes bakåt som två vingar.

100925-4

 En gingerfärgad torrfluga var flugan för dagen.

Efter två drifter kände vi oss aningen mätta på regnbåge, vi hade nämligen fått ett helt gäng vid det laget. Därför blev det läge att göra ett taktikbyte, med hopp om att finna Rödsjöns vilda öring. Längs ena sidan följer en gata med öppet vatten, näckrosbältet tar vid först ett tiotal meter ut i sjön. Där skulle vi söka öringen, precis där John en gång lärde mig att söka efter öringen utanför Holy Island i den "Röda sjön".

Redan vid första driften tog en cigarrstor öring min ändfluga, en rostfärgad irländsk våtfluga med en vinge av "brown mallard".
Vi fortsatte driften ytterligare ett tiotal meter fram till en vassrugge. Utanför såg vi ytterligare en fisk vaka men var även detta en öring? Fisken tog den hasande toppflugan på typisk regnbågsmanér vid andra försöket. Förnuftet sa regnbåge medan motståndet sa öring, förväntningen om att lyckas fånga en hygglig vildöring var stor.
Det var en öring, en fantastisk fisk juvel på över 35 cm! Oerhört vacker och helt vild, tänk att dom fortfarande finns kvar.

100925-2

Dagens största vildöring mätte över 35 cm!


Det dröjde inte någon lång stund förrän vi fått öring nummer tre och fyra och........
Fisket var på topp och den ena öringen efter den andra tog på våra irländska våt och torrflugor. De flesta öringarna mätte strax över 30 cm, men vi såg betydligt större.

100925-3

Rödsjöns öring är täckt av svarta och röda fläckar.

Nästa vecka är det dags för mer fiske på Åsen, men då tillsammans med ett helt annat gäng.