Storbåge i Strandgölen och höstligt öringfiske.

Publicerat Friday, September 17, 2010

Satt här om dagen och räknade på antal gjorda fiskedagar den senaste tiden, det blev fjorton i rad!
Fast det är klart, september hör ju till en av mina absoluta favoritmånader och just i år har fiskeförhållandena varit särskilt gynnsamma.

 

I fredags träffades jag och Ulf för att fiska tillsammans i Strandgölen på Hökensås. Jag vet egentligen inte varför vi valde just den sjön. Förmodligen var det för att vi hade hört rykten om bra torrflugefiske där den senaste tiden. För annars finns det nämligen väsentligt bättre höstsjöar i området exempelvis Bastugölen, Lilla Havsjön och Nordvattnet.

 

Väl vid sjön var fisket dåligt hela morgonen fram till lunch. Trots åtta man i sjön så var det bara en som fick fisk. Den lycklige höll hårt i sin plats nere i flicksländeviken i hopp om att få ytterligare napp.
Men två erfarna rävar som jag och Ulf väntade ut dom, två timmar tog det tills dom bröt för lunchpaus.
Beväpnad med en flytbagge och sjunklina skulle dagens första båge luras upp inne i den lyckosamma viken. Och visst var där lyckosamt för det dröjde bara några kast tills dagens första både tog alldeles utanför kanten.

hemsidan 17-1

Visst ser den stor ut!      (foto Ulf Börjesson)


Fisken var relativt nyinsatt och bjöd inte upp till några långrusningar direkt, men oj vad stor den var. PA´s fru Åsa lärde mig i samband med "Gimåträffen" att sådana monster kallas för "bussar" och den här gjorde verkligen skäl för det namnet.

 

Efter lunch var det dags att göra ett nytt försök i samma vik, men denna gång skulle det bli Ulfs tur att fånga en "buss". Strax efter 13.00 började det vaka, fina "head and tail-vak" men fortfarande utom kasthåll. Längs pålandsidans kant fanns rikligt med nykläckta dammsländor. Duggregnet gjorde att dom satt kvar länge på ytan och kanske var det därför som några av fiskarna satte i gång att vaka.

 

Okej, Dammsländor på ytan och vakande fisk borde ha inneburit en liten cdc-torrfluga eller en flymf i motsvarande storlek, men inte denna gång. I stället bjöd jag på en "Cocktail" med två fjädermyggpuppor och en bamsestor svart Streaking Caddis.
Myggpupporna placerades en bit framför den svarte, för att kunna fiskas in genom den hypereffektiva tvättlinemetoden.
Plötsligt tjoar Ulf till, hans spö står i kraftig båge och det syns på hela honom att fisken är rejäl. Skyndsamt springer jag bort för att slå några bilder, kanske lika mycket för hans skull som för min egen. Ulf är nämligen fotograf och har knappt några bilder på sig själv?
Allt gick bra och Ulf lyckades tillslut håva den starka bågen. Förnöjd och uppspelt berättade han att fisken hade tagit en långsamt hemfiskad ljus "mink" försedd med en skrikig grön tag.

100917-2

Ulf "in action" med sin stora buss.

Efter diverse spekulationer om vad fisken åt där ute så var det min tur igen. En av dom vakande fiskarna hade nämligen blivit intresserad av min svarta Caddis och tagit den.
Den här regnbågen bjöd på en betydligt knepigare match än den förra. Jag drog mot mitt håll och fisken mot sitt, så där stod vi sedan och ömsom gav och ömsom tog. Tillsist var det jag som vann matchen, men det kunde lika gärna ha slutat tvärtom.

 

Senare under eftermiddagen började ytterligare några "bågar" vaka efter dammsländorna inne i djupviken och längs brantkanten. Vi missade var sina fiskar, Ulf tappade sin medan jag stod och sov då min fluga togs.
Sammantaget bjöd Hökensås som vanligt på en trevlig fiskedag, dessutom med några rejäla "bussar" som bonus.

100917-4

Dammsländorna kläcker under hela september i Hökensås sjöar.

 

Det andra fisket jag gärna vill berätta om är öringfisket i klubbåá som för tillfället är bättre än på länge. Jag och Niklas fiskade den nedre sträckan här om dagen och hade ett fint fiske med en mörk Bivisible. Mönstret är tämligen nytt för mig och jag kan inte minnas att jag tidigare har testat det.
Den nygamla flugan gjorde verkligen succé och trots att vi inte såg någon öring vaka så steg dom ändå till den högt flytande hackeltorrflugan. Några av fiskarna var dessutom riktigt fina och mätte över 35cm.

100917-5

Bivisible kan imitera det mesta, exempelvis en landinsekt.

Det fina torrflugefisket gav mersmak varför jag redan nästa dag åkte tillbaks för att undersöka den klassiska sträcka fyra. Sträckan går ifrån traktorvadet nedan stora bilparkeringen och upp till den stora polen vid berget. Fisket här är verkligen varierande och man ställs både inför snabba forspartier och hemliga långsamflytande sel.
Dessvärre har inte fisket där varit lika bra i år som det brukar. Anledningen till nedgången vet jag inte men en tanke som slagit mig är att vi kan ha fått gädda i lugnpartierna som trycker ner öringen.

 

En molnig men regnfri himmel lovade goda förutsättningar för ett bra fiske. På tafsen satt samma mörka hackeltorrfluga som under gårdagen, men skulle den fungera lika bra i dag?
Det visade sig snart att den gjorde det, öringarna var som galna och under vissa stunder var det napp vid varje kast.
Vid mitten av sträckan finns en lång "raka" som nästan alltid håller flera fina öringar.
En av dom satte igång att vaka intill den stora stenen, strax före nacken. Jag satte mig ner och lät den vaka sig trygg innan det var dags att testa.
Öringen steg direkt till min utlagda Bivisble, krokningen lyckades och fisken krökte spöet betänkligt. Men jag skulle snart bli varse om vem av oss två som förde kommandot, och det var inte jag. Öringen sam raskt in i en bröt och visade hur sådana som mig bäst tas om hand. Synd, det hade varit kul att ha fått se den, för fiskar i den storleken är verkligen inte vardagsmat.

100917-6

Dagens största öring mätte drygt 40 cm.

Längre upp i samma åparti visade sig ytterligare en öring vaka. Men trots tålmodigt väntande så ville den inte mer. Det fick bära eller brista, en nyimpregnerad fräsch Bivisbible flöt strax därefter över vakplatsen. Men den här gången gick det inte, den tvärvägrade. Bytte fluga till en cdc-nattis, sedan med en bärfis, F-Fly, fjädermygga och en geting- men tji fick jag.
Så slog det mig plötsligt att myror kan locka upp även en kräsen höstöring till ytan. Ytterligare ett flugbyte senare satt en bullig foammyra på tafsen, rykande färsk från kvällen före.
Kastet blev lyckat och just på den plats där jag tidigare hade sett vaket steg öringen efter min myra. Det tog en stund att få in den och helt ärligt så var jag en smula nervös att den hullinglösa kroken skulle släppa. Allt gick bra och jag lyckades håva den till slut, oj vilken öring 42 cm och smällfet!

 

Nästa vecka blir det fler turer till klubåá och ytterligare besök på Åsen, kanske Havssjön.