Bland Spinners och duktiga flugbindare.

Publicerat Monday, May 31, 2010

Veckan som gått har bjudit på det mesta som en flugfiskare kan önska. Eller vad sägs om spinnerfall på kvällarna vid ån och intressanta möten med några av världens bästa flugbindare.

 

I måndags hade jag en av vårsäsongens sista guidningar i Tidan. Det var Andreas från Göteborg som kom upp för att lära sig mer om nymf- och torrflugefiske i strömmande vatten. Dagen gick i ett rasande tempo och Andreas anammade snabbt principerna för tjecknymfmetoden. Fisket var ganska trögt och kom egentligen aldrig riktigt igång, men tillslut lyckades vi ändå kroka några bågar trots allt. Efter lunch arbetade vi med uppströms torrflugefiske i strömmarna kring Bälteberga. Samma sak där, trögt fiske som kunde förklaras av för få sländor på vattenytan. Dagen blev i alla fall lyckad och Andreas lärde sig två bra tekniker för strömmande vatten.

 

Följande kvällar ägnade jag vid klubbåá, med en förhoppning om ett hyggligt spinnerfall av Baetis. Märkligt nog syntes nästan inga sådana sländor till alls. Men vid sjutiden kom ändå ett rejält sländfall, av March Brown! Det är en minst sagt imponerande syn då dessa rejäla sländor rör sig i sin rytmiska parningsdans över fälten. Dansen var stundtals så intensiv och min fascination så stor att jag helt glömde bort att fiska.

100531-1

March Brown- spinners.

Då väl tankarna var samlade åter, gick jag ner till sträckans nedre gräns. Det är sällan som någon fiskar där, vilket är synd eftersom sträckan ofta bjuder bra torrflugefiske. Precis uppströms bron finns en hölja, knappt större än fyra badkar. Normalt står där en eller två öringar - en vid början av polen och en vid utloppet. Nu var fem fiskar i gång samtidigt och jag är nästan säker på att där fanns ytterligare fler.

 

 
På ytan stod faktiskt en och annan Baetis, men klart dominant var ändå March Brown´s i spinerstadiet.
För tillfället är jag barnsligt förtjust i flugor bundna i "Catskillstil", antagligen för att dom både fiskar bra och ser tilltalande ut. Flugan för dagen matchade väl utseendet på "spinnerserna" på ytan, mörkbrun quillkropp och ett svart hackel.

 

 

Redan vid första driften gick en öring upp efter flugan, inte helt övertygad men ändå klart intresserad. Jag missade förstås, men gavs ytterligare en chans driften efter. Trots att vaket var litet och nätt så var det ändå en förhållandevis grann öring på 35 cm som tagit.
Fisket fortsatte sedan lika bra kvällen igenom, all fisk tog på mörka spinners. Kvällens final var två riktigt stora öringar som intagit position vid kvarnhöljans inlopp. Den ena stod ganska nära inloppet och den andra ett par meter nedströms, i samma linje. Båda två tog, den första tappade jag och den andra lyckades jag håva. Det var en imponerande fisk med en rejäl paddel som mätte hela 42 cm, gissa om jag var lycklig.

10531-2

Gulbukad smålandsöring, tagen på torrfluga.

Fisket i ån har varit bra hela veckan, antagligen tack vare rikliga kläckningar av Åsländor och March Brown. Därför var det inte helt enkelt att åka i väg till Holland på flugfiskemässa. Min uppgift var att binda flugor på flugbindargatan och att hålla ett föredrag om svenskt "Mayfly-fiske". Förutom jag själv så fanns där ytterligare fyra svenska på flugbindargatan: Ibrahim från Göteborg, Roger Salomonsson och Ulf Hagström från Stockholm samt Ulf Pierrou från Dalarna.

 

100531-5

Chuck Furimsky i från USA bjuder alltid på sig själv.

Jag tycker det var en bra tillställning dessutom kom det hyggligt med besökare. Intresset för fisket i Sverige är stort bland holländarna eftersom dom inte har några egna strömmande vatten.

 


För att själv få ut något av besöket så tog jag mig tid att gå runt några timmar på mässan. Det gick åt mycket pengar på spännande material som inte går att hitta här hemma. Bland annat köpte jag några vackra rapphönsskinn från Cookshill. Där fanns också en del spännande material hos dom andra flugbindarna. Bland annat hittade jag gulfärgade vingpennor från fasanhöna, som ingår i flera Irländska våtflugor.

100531-4

Alice Conba visar hur hon binder en av sina vågflugor.

Men charmigast bland alla var ändå Alice Conba från Tipperary- Irland. En underbart sympatisk människa som har bundit flugor mer eller mindre professionellt i 50- 60 år. Hos henne lärde jag mig bland annat att binda Irländska Mayflies och ett par klassiska våtflugor.

 

Veckan som kommer skall ägnas åt två saker, en försenad månadens fluga och fiske.