Biotopvård och storöring i klubbåná

Publicerat Sunday, August 30, 2009

Biotopvård och avslutningsfiske i klubbåna

Strax efter nio stod alla samlade intill fotbollsplan. Det var dags att ta tag i sågar och spett för att iordningsställa ytterligare en bit av ån. Det var första gången för mig som jag stod här och det kändes lite pirrigt att träffa alla medlemmar i klubben. Som vanligt var samtliga hyvens och verkligt trevliga att lära känna. Alla hade något att pratade om eller så visades det bilder på fina fångster gjorda under sommaren. Så plötsligt blev det tyst, vi skulle få reda på vad som skulle ske under dagen. Skulle det bli sten, gräv eller sågning? Känslan som infann sig var nästan densamma som då älgjaktledaren skall dela ut passen.

Dagen blev emellertid inte allt för betungande, har hört talas om arbetsdagar då klubben lagt ut tonvis med lekgrus eller storsten. Till att börja med skulle vi såga och reda upp de bråtar som utgjorde vandringshinder för öringen. Ett par av killarna hade motorsågar med sig vilket underlättade arbetet mycket. Vi delade upp oss i flera grupper som spreds ut efter ån. Efter "såg och bryt" var det dags att lägga ut en del sten som blivit över sedan tidigare arbete. Stenarna låg i en brant slänt ner till ån, så till en början var det mer stenbowling än tunga lyft. Därefter skulle bumlingarna ut i ån och göra nytta. Vi byggde flera stensättningar där vissa av dem även fungerade som strömkoncentrationer. Arbetet gjorde nytta och vi kunde se ett positivt resultat direkt.

090830-1

Tunga stenar läggs på rätt plats i ån.

Jag hade på känn att dagen skulle användas till arbete, men kanske skulle det bli tid för ett värdigt avslut i ån. Under eftermiddagen frågade Claes om jag hade spöet med mig?
- Visst, jo då.
- Skall vi kolla en sväng längre nedströms?
- Visst, svarade jag helt överlycklig.

Claes som fiskat i ån sedan "hedenhös" vet precis vart någonstans man kan förvänta sig en vakande öring. Någon annat var inte att tänka på, jag ville absolut fiska torrfluga. Efter bara något hundratal meter längst ån såg vi en öring vaka. Vi stannade, väntade och hoppades. Efter en liten stund kom nästa vak därefter kom nästa och nästa och.....
Dagen till ära knöt jag på en Royal Coachman Trude, alltså samma fluga som jag tog årets första öring med i ån. Läget var knappast enkelt men det var ändå en tillräckligt stor lucka mellan grenarna för att kunna lägga ut flugan. Fastnade ett par gånger innan jag till slut fick iväg ett bra kast. Öringen tog inte genast, det behövdes några drifter innan den tog flugan. Men oj vad "gött" den tog. Redan vid krokningen var den på väg igenom en stor grenbråte strax utanför mig. Men den här gången var det min tur att ha tur. Jag fick ut öringen från bråten utan att fastna och kort därpå kunde jag håva årets sista öring i klubbån´a. En mycket vacker honfisk på strax under 55 cm som strax skall sluta äta för att i stället sprida sina gener vidare.....

090830-2

Årets sista öring i klubbån´a tog en Royal Coachman Trude.

Ett stort tack för en helt underbar säsong riktas till öringen och alla medlemmar som lagt ner sin själ i detta vatten!