Storöring och höstluft vid klubbån!

Publicerat Tuesday, August 25, 2009

Klubbån i går- måndag.

 

Anna väckte mig vid sju, undrande över varför jag inte hade åkt och fiskat?

Klockan ringde inte denna morgon heller. Efter det konstaterandet åkte den ner ibland soporna där den hör hemma, för alltid!

Den tilltänkta morgonturen till Baltak fick bli en eftermiddagstur till klubbån i stället.

Jag har för egen räkning delat upp den ca 3,5 km långa åsträckan i fem delsträckor. Tanken är att alternera och inte fiska på samma sträcka mer än vid vart femte besök. I går var det dags för ett besök på sträcka ett igen. De sista tre hundra metrarna närmast sjön brukar sällan vara bra. Men nu skulle jag ta mig tid och vänta ut ett eventuellt vak och kanske kunna fånga en öring. Väntan blev emellertid lång och trots en perfekt ståndplats med mycket sländor på vattenytan uteblev vaken.

 

Därefter gick jag vidare uppströms för att fiska av ett par andra platser. Här är ån snabb och grund, men mellan de grunda partierna finns flera mindre höljor som ofta hyser en del fisk. Jag valde att fiska av ut blankfläck strax intill en utskjutande trädrot mot egna kanten. Flugvalet blev en ljus palmerhacklad torrfluga i storlek 14.

Men situationen var dock inte helt enkel. En stor gren sträckte ut över ån mellan mig och den tilltänkta ståndplatsen. Jag var alltså tvungen att kasta linan så att den lade sig i en kurva utanför trädgrenen. Efter några halvhjärtade försök fick jag till slut få till ett par lyckade kast. Flugan följde kanten precis så som jag hade önskat. Efter en stund sköt en försiktig fisknos upp under flugan. Det visade sig vara en vacker liten vildöring på 28 cm.

 

090824-2

Palmerhacklad torrfluga bunden av en mix med grizzly och gingerfärgat tupphackel

 

Kastutrymmet vid ån är bitvis mycket begränsat av tät skog. Av den anledningen tog jag med mig ett litet 6,7 fot cane i klass tre. Spöet har Tony Pettersson byggt efter en Garrisontapering.

Jag fiskar sällan med ett spö för nostalgins skull. Anledningen till att jag ibland använder canespön beror helt enkelt på att jag tycker att de fungerar bättre vid trånga utrymmen.

 

Strax uppströms bron, nu 400 meter ovanför sjön, hade Brakveden redan börjat tappa sina gula blad. Inte heller ljuset nådde ner till ån på samma vis som för bara ett par veckor sedan. Så infann sig plötsligt en känsla av höst. Är det alltså dags, har verkligen säsongen gått så fort?

090824-1

Ljuset vid ån ger en känsla av höst.

 

Ytterligare några hundra meter längre uppströms finns en pol som brukar hålla en hel del hyfsad fisk. Väl där skulle det ta en bra stund före den första öringen visade sig. Fisken stod inte i polens mitt som de brukar, de hade gått upp och ställt sig vid inloppsströmmen.

Öringen som stod närmast mig verkade av vaken att döma ganska stor. Efter en stund var det så dags att göra det första försöket. Bakom stod alarna både nära och tätt, det behövdes ett verkligt trickkast för att få till det.

Flugan skall precis läggas ut då en del av tafsen häktar fast i tafsknuten. Jag avbryter kastet så att flugan dimper ner bara några meter framför mig. Sekunden efter kommer en öring upp och tar. Jag lyckas inte få upp den, spöet är helt enkelt för vekt, men den känns stor. Då flugan kommer upp ligger den helt ihoptrasslad tillsammans med tafsen precis på samma vis som då fisken nappade? Ibland vägrar de allt, ibland tar de på allt, märkliga djur.

 

Den öring som jag tänkt fiska på ifrån början fortsatte att vaka. Nytt kast, men nu blev bakkastet för lågt. På väg ut krokade flugan med sig ett grässtrå. Gissa vad som hände?

Jo visst, öringen gick upp och tog både fluga och grässtrå. Det bjöds på en rejäl fight och det tog en bra stund att få in den till håven. Väl där mätte den fantastiska 43 cm och är för mig årets största öring i detta vatten. Ån är ganska liten och snabb, dessutom är den inte speciellt näringsrik. Därför blir sällan öringen här särskilt storvuxen, snittlängden mäter knappt 30 cm. Men det är inte någon barnkammare utan helt stationär vildöring.

080924-3

Årets största öring i klubbån tog ett grässtrå.

 

Ytterligare en öring tog min palmerhacklade torrfluga före det var dags att åka hem igen.

Det återstår bara några dagar kvar av augusti, sedan återstår endast en månad kvar av öringsäsongen, september.