Storöring och höstluft vid klubbån!

Publicerat Tuesday, August 25, 2009

Klubbån i går- måndag.

 

Anna väckte mig vid sju, undrande över varför jag inte hade åkt och fiskat?

Klockan ringde inte denna morgon heller. Efter det konstaterandet åkte den ner ibland soporna där den hör hemma, för alltid!

Den tilltänkta morgonturen till Baltak fick bli en eftermiddagstur till klubbån i stället.

Jag har för egen räkning delat upp den ca 3,5 km långa åsträckan i fem delsträckor. Tanken är att alternera och inte fiska på samma sträcka mer än vid vart femte besök. I går var det dags för ett besök på sträcka ett igen. De sista tre hundra metrarna närmast sjön brukar sällan vara bra. Men nu skulle jag ta mig tid och vänta ut ett eventuellt vak och kanske kunna fånga en öring. Väntan blev emellertid lång och trots en perfekt ståndplats med mycket sländor på vattenytan uteblev vaken.

 

Därefter gick jag vidare uppströms för att fiska av ett par andra platser. Här är ån snabb och grund, men mellan de grunda partierna finns flera mindre höljor som ofta hyser en del fisk. Jag valde att fiska av ut blankfläck strax intill en utskjutande trädrot mot egna kanten. Flugvalet blev en ljus palmerhacklad torrfluga i storlek 14.

Men situationen var dock inte helt enkel. En stor gren sträckte ut över ån mellan mig och den tilltänkta ståndplatsen. Jag var alltså tvungen att kasta linan så att den lade sig i en kurva utanför trädgrenen. Efter några halvhjärtade försök fick jag till slut få till ett par lyckade kast. Flugan följde kanten precis så som jag hade önskat. Efter en stund sköt en försiktig fisknos upp under flugan. Det visade sig vara en vacker liten vildöring på 28 cm.

 

090824-2

Palmerhacklad torrfluga bunden av en mix med grizzly och gingerfärgat tupphackel

 

Kastutrymmet vid ån är bitvis mycket begränsat av tät skog. Av den anledningen tog jag med mig ett litet 6,7 fot cane i klass tre. Spöet har Tony Pettersson byggt efter en Garrisontapering.

Jag fiskar sällan med ett spö för nostalgins skull. Anledningen till att jag ibland använder canespön beror helt enkelt på att jag tycker att de fungerar bättre vid trånga utrymmen.

 

Strax uppströms bron, nu 400 meter ovanför sjön, hade Brakveden redan börjat tappa sina gula blad. Inte heller ljuset nådde ner till ån på samma vis som för bara ett par veckor sedan. Så infann sig plötsligt en känsla av höst. Är det alltså dags, har verkligen säsongen gått så fort?

090824-1

Ljuset vid ån ger en känsla av höst.

 

Ytterligare några hundra meter längre uppströms finns en pol som brukar hålla en hel del hyfsad fisk. Väl där skulle det ta en bra stund före den första öringen visade sig. Fisken stod inte i polens mitt som de brukar, de hade gått upp och ställt sig vid inloppsströmmen.

Öringen som stod närmast mig verkade av vaken att döma ganska stor. Efter en stund var det så dags att göra det första försöket. Bakom stod alarna både nära och tätt, det behövdes ett verkligt trickkast för att få till det.

Flugan skall precis läggas ut då en del av tafsen häktar fast i tafsknuten. Jag avbryter kastet så att flugan dimper ner bara några meter framför mig. Sekunden efter kommer en öring upp och tar. Jag lyckas inte få upp den, spöet är helt enkelt för vekt, men den känns stor. Då flugan kommer upp ligger den helt ihoptrasslad tillsammans med tafsen precis på samma vis som då fisken nappade? Ibland vägrar de allt, ibland tar de på allt, märkliga djur.

 

Den öring som jag tänkt fiska på ifrån början fortsatte att vaka. Nytt kast, men nu blev bakkastet för lågt. På väg ut krokade flugan med sig ett grässtrå. Gissa vad som hände?

Jo visst, öringen gick upp och tog både fluga och grässtrå. Det bjöds på en rejäl fight och det tog en bra stund att få in den till håven. Väl där mätte den fantastiska 43 cm och är för mig årets största öring i detta vatten. Ån är ganska liten och snabb, dessutom är den inte speciellt näringsrik. Därför blir sällan öringen här särskilt storvuxen, snittlängden mäter knappt 30 cm. Men det är inte någon barnkammare utan helt stationär vildöring.

080924-3

Årets största öring i klubbån tog ett grässtrå.

 

Ytterligare en öring tog min palmerhacklade torrfluga före det var dags att åka hem igen.

Det återstår bara några dagar kvar av augusti, sedan återstår endast en månad kvar av öringsäsongen, september.

 

Fint torrflugefiske i klubbån

Publicerat Wednesday, August 05, 2009

Har varit uppe tidigt i ottan varje morgon de senaste veckorna, men inte i dag. Batterierna i väckarklockan hade tagit slut under natten så jag vaknade först halvsju. Det fick bli ett sent morgonfiske i klubbån här i Jönköping, i stället för ett besök vid Tidan som jag först hade tänkt.

Åns vattennivå verkar hålla sig på en lagom nivå, trots att vi inte haft något regn just här på någon vecka. Men det bör inte bli lägre, då blir fisken lättskrämd och fisket blir betydligt svårare. I dag skulle åns mellansträcka prövas, den som går ifrån parkeringen och upp till "Sventa djup". Namnet kan låta lite kryptiskt men det är en av åns djupare hölja som kallas så efter en tragisk händelse långt tillbaks i tiden;

"Det var höga vårflöden och Sven, en av de anställda på kvarnen, föll i ån och drev med det kalla vattnet. Han hittades död i höljan ett stycke nedströms, sedan dess har platsen kallats för "Sventa djup"."

090805

"Torrflugefiske i klubbån"

 

På plats vid ån såg jag genast flera mellanstora bäcksländor. Inga vak, men sländorna uppehöll sig heller inte vid vattenytan. Knöt på en olive/ brun "Elkhair Caddis" i storlek 18 på tafsspetsen, här skulle fiskas torrfluga. Jag började med att fickfiska av det första snabba partiet, här brukar det alltid stå en del fisk. En bit uppströms rinner merparten av åns vatten över en stor sten. Nedan stenen bildas en liten hölja där vattnet går runt ett par varv innan det fortsätter nedströms. Min "Elk hair" placerades i höljan en gång, två gånger, vid tredje driften försvann flugan ner i ett försiktigt vak. Trots att öringen inte var speciellt stor ( ca 25 cm) så hoppade den flera gånger och bjöd på ett ordentligt motstånd i det snabba vattnet.

 

Lycklig och glad över min torrflugeöring fortsatte jag ytterligare en bit uppströms. Ovanför nästa pol trycker strömmen in mot en naturlig stenkista. Intill kistan står det alltid öring, ibland en och annan hyfsad dito. För att inte skrämma dem som stod närmast började jag med att fiska av stenkantens nedre del. Redan vid första kastet togs flugan av en öring, något större än den förra. Fisken återutsattes snabbt och flugan torkades med hjälp av amadou.

 

Nytt kast, nu några meter längre uppströms. Inte heller den här gången behövde jag vänta särskilt länge på att en fisk skulle ta min fluga. Också den här öringen var det bra fart på, flera hopp och en del tjurande nere ibland stenarna utanför djupkanten.

Efter att klockan passerat nio började solen värma ordentligt. Klarblå himmel och strålande sol är ofta sämsta tänkbara kombination för ett lyckat torrflugefiske i en grund vildöringå. Så dagen fick ägnas till att byta några vindskivor på stugan i stället.

 

Skall börja packa inför kursen i Gimdalen som är nu i helgen. Det är tidningen Flugfiske i Norden som har arrangerat en strömvattenkurs i Gimån, tillsammans med Lars- Åke och Jennifer Olsson, Håkan Karsnäser och jag själv. Jag är säker på att det kommer att bli några riktigt trevliga dagar med mycket humor, flugfiskeutbildning, kastning och naturligtvis en hel del fiskesnack också….

 

Om kursen och fisket i Gimån kan Du läsa mer om på hemsidan på Måndag. Till dess, skit fiske!!

Zonkern blev räddningen

Publicerat Saturday, August 01, 2009

090801

Med senaste tidens fantastiska torrflugefiske i Tidan var det hög tid att även pröva "Åna", vårt klubbvatten utanför Jönköping. Höga förväntningar växlade emellertid över till en känsla av besvikelse vid ån, inte en slända syntes till. Spövalet för dagen föll på ett 7,6 fot # 4 byggt av den duktige spöbyggaren Carl Johan Anderberg ifrån Östergötland. Längden och klassen passar perfekt för just det här vattnet. Canespön kan ibland vara fantastiska att fiska med, särskilt i mindre vatten där man ofta använder mycket korta kast i trånga utrymmen.

 

I går band jag upp en handfull mycket lättdressade March brown i storlek 14 och 16 inför dagens fiske. Med en nybunden MB som toppfluga och en "Haröreflymf" som endfluga fiskade jag av strömmen nedan parkeringen. Här strömmar det på ganska bra och vanligtvis står det en hel del öring bakom de större stenarna utefter kanten. Men här gick jag bet. Endlugan byttes ut till en "Conemara black", som tidigare under säsongen brukar vara riktigt bra här. Med flugbytet blev också fisket bättre. Krokade genast några öringar i tät följd, var av den ena verkade riktigt hyfsad.

 

Hade hoppats på vak men såg inte till ett enda under hela morgonen. Efter ett tag slutade fisken även att ta min C.B. Flugor växlades i rasande tempo men inget verkade hjälpa. Var på väg att ge upp efter ett tag då jag plötsligt kom ihåg "lillzonkern". Knöt om tafsen och bytte fluga för sista gången denna dag. Gick sakta uppströms och testade av de höljor som jag fiskat av med våtflugorna tidigare och oj vilket fiske det blev. Öringarna i ån var uppenbarligen trötta på att bara äta "småsaker" så när de såg min zonker blev dem överförtjusta och nappade direkt!

 

I dag var det en sådan där dag som man ibland glömmer bort. Jag krokade närmare tio fiskar, men lyckades bara att få upp en……. En påminnelse om att vara ödmjuk och passa på att glädjas över de få tillfällen då allt går som man vill och helst kommer ihåg.

Återbesök vid klubbån

Publicerat Monday, July 27, 2009

22/7 Fiske i "klubbån" med Ulf

 

Så var det dags för ett besök i klubbån igen. Tidigare har vi haft problem med låga flöden och avstått från att fiska. Men tack vare de senaste regnen är ån fiskbar igen. Dessvärre var vattnet starkt färgat, nästan som kaffe med mjölk. Vi vandrade en lång sträcka längst ån spanandes efter en vakande fisk. Efter en lång stund hittade Ulf en som var på G. Svårt att säga vad det var fisken tog. Vi såg inte en insekt, så antagligen åt den något smått som låg djupt ner i ytan.

 

Det var ingalunda någon enkel situation Ulf stod inför, men efter några försök låg flugan elegant placerad i rätt linje. Den drygt 55 cm långa öringen gick upp direkt. Efter div. konststycken ifrån Ulf och en hel del hårda kontringar i från öringen så lyckades vi med håvningen till slut. Nöjda och glada med att åtminstone fått en fisk fortsatte vi ett stycke nedströms för att se en annan sträcka av ån. Vid ett ställe gör ån en skarp högersväng. Här är det betydligt djupare än någon annanstans i närheten, dessutom är platsen väl igenväxt och ger ett bra skydd för en eventuell öring. Det tog inte många sekunder före öring nummer två visade sig.

 

Eftersom fisken verkade riktigt stor bytte jag ut spetsen till en 5X, ifall den skulle gå in bland någon av grenarna som stack ut ifrån kanten. I skydd av det färgade vattnet kunde jag tag mig mycket nära den vakande fisken, knappt en spölängd ifrån. Detta var nödvändigt eftersom det skulle vara helt omöjligt att få till ett regelrätt flugkast bland alla trädgrenar. Fisken vägrade alla mina försök, flugor byttes och sattes i grenar och rötter. Tillslut såg jag en liten olive åslända drifta förbi framför mig. Fisken tog sländan så fort den kom in över matplatsen.

 

Snabbt bytte jag fluga igen, nu till en F-fly med en olive trådkropp. Redan vid andra driften gick öringen upp och tog flugan. Situationen var kaotisk, genast rusande fisken, som var mycket stor, rakt igenom en tät "grenbråt". Dessvärre lyckades vi aldrig få upp öringen, även om det var mycket nära att Ulf nådde den med sin långa arm. Helt ärligt så spelade det faktiskt ingen roll, den tog och stod jäkligt taskigt till men vi lyckades lura den i alla fall. En härlig dag vi ån, som jag nog aldrig kommer att glömma.

 

090722

 <-->

Torrflugefiske vid klubbvattnet

Publicerat Wednesday, May 06, 2009

Dags för mig och Ulf att göra ett besök vid klubbvattnet. Som vanligt var vi i första hand ute efter att fiska efter vakande fisk- helst fisk som gått i gång på dagsländor. Eftersom vi kom fram till ån för tidigt på dagen ägnade vi de första timmarna med att jobba i ån i stället. En hel del sten läggs ut och vi bygger ett par ordentliga rösen som skall ge öringen strömlä. Efter lunch började ett par fiskar vaka på Åsländor. En av öringarna var verkligt aktiv och tog snart allt som kom i dess väg. Trots riklig förekomst av små grå/ olive dagsländor på vattenytan så kunde jag ändå inte låta bli att pröva en vacker Royal Coachman Trude.

Sittandes på kanten snärtade jag i väg flugan så att den skulle glida in över fiskens fönster. Inget hände vare sig vid första eller andra driften. Men vi tredje kastet kom reaktionen. Då flugan driftat förbi vakplatsen någon meter vände öringen plötsligt och sam efter. Det var en otrolig upplevelse att se hur den hanflatstora "fisknäbben" täckte över den färgglada torrflugan. Ulf tjöt av glädje från andra sidan: Den är ju jättestor ju!!!!!! Och visst var den det, en bit över 60 cm faktiskt. Tänk att redan vid säsongens inledning få fånga en så stor fisk på torrfluga!!

Årets första smålandsöring

Publicerat Wednesday, April 29, 2009

Sommaren är här, åtminstone känns det så i luften. Åns vattenstånd är lägre än på länge och läget kan bli kritiskt om det inte kommer regn snart. Inga vak syntes till alls, trots att det fanns både Åsländor och en del bäcksländor på vattenytan. Åsländekläckning betyder som regel att nymferna är extra aktiva. Bäst imiteras dessa genom ett guldribbat haröra i storlek 12 eller 14. Jag valde att fiska av åns mer strömsatta partier och gissa vad som hände, jo årets första smålandsöring tog precis på nacken uppströms vadet.

Årets första torrflugevak

Publicerat Sunday, April 12, 2009

Blåsippor betyder fortfarande kallt vatten och ett trögt fiske. Vitsippor brukar betyda att vattnet är varmare i ån och att det finns chans till kläckande sländor. I dag stod både blå- och vitsippor vid ån så fisket skulle bli ett mellanting. Uppströms det branta forspartiet planar ån ut och det bildas en rad lugnflytande poler och sel. Här brukar alltid årets första fisk visa sig. Mycket riktigt skedde så även i år, men fisken visade sig bara en gång och vägrade sedan att gå upp till någon av mina flugor. Men trots utebliven fiskelycka så var det ändå värt besväret att åka upp till ån och få se både strömstare och årets första torrflugevak.