Ätran med Niklas

Publicerat Friday, May 15, 2009

Dags för ett återbesök vid Ätran, jag och Niklas valde att fiska på den övre sträckan medan patrik, ELGE och Anders fiskade på den nedre.

Väl framme såg vi genast vad som var på G, årets första Danicor syntes i luften. Medan vi fikade och tacklade i ordning spöna ökade antalet sländor konstant. Ingen öring hade ännu börjat vaka, men det var bara en tidsfråga innan det skulle ske. Men trots att vattenytan var täckt av sländor skulle det dröja ändå till eftermiddag före vakfesten började. Niklas fick ett par fina öringar på imitationer av Danica och nattslända. Efter ett tag hittade vi en vakande storöring i ett bakvatten under ett cirkulerande skumflak. Fisken blev dessvärre skrämd av fluglinan och gav oss ingen mer chans.

Strax före kvällning ställde två öringar upp sig bredvid en stenpir som delar ån till två kanaler. Efter att försiktigt vadat mig i position, inväntat nästa vak lyckades jag få till ett par bra drifter över vakplatsen. Vid andra kastet tog öringen flugan i ett snärtigt vak, årets första danicaöring var krokad. Fisken mätte 37 centimeter, bred över ryggen och otroligt stark.

 

Efter att första fisken återutsatts började snart en ny öring vaka precis framför mig. Jag lät flugan göra några "halvtama" drifter utan att riktigt tro på tilltaget. Märk av min förvåning då öringen gick upp och tog flugan bara någon halvmeter utanför mig. Även den här fisken var i god kondition och tog på en fridriftande Danica. Ytterligare två öringar vakade på strömnacken, men fick vara. Jag kände mig otroligt nöjd med dagen i Ätran, som bjudit både mig och Niklas på flera vackra öringar.

 

Ätran med Patrik

Publicerat Thursday, May 07, 2009

Valet för dagens fiske stod mellan Nissan eller i någon av "Västgötaåarna", valet föll till slut på Ätran. Eftersom kläckningarna sällan startar före klockan tio på förmiddagen så gjorde vi (Patrik och jag)oss ingen brådska, utan tog det ganska lugnt. Under de första timmarna hände absolut ingenting. Tiden gick och strax efter lunch gav vi upp för att istället testa en annan sträcka längre uppströms. Väl på plats, började det snart att regna. Eftersom vi båda vet att dagsländor tycker om regn och blåst, hoppades vi att fisket snart skulle komma igång. Det dröjde inte länge förrän Forssländor, Åsländor och en tidigt kläckande nattsländeart kom driftande på vattenytan. Kort därefter ställde de första öringarna upp sig och började vaka.


Ivrigt kastandes på de vakande öringarna lyckades jag genast riva och skrämma höljans två bättre fiskar. Men efter en stund hade den värsta ivern lagt sig och då gick det betydligt bättre. Både jag och Patrik fick under några timmars fiske flera fina öringar mellan 35- ca 45 cm. De flesta av fiskarna tog på imitationer av natt- eller Åsländor, vilket också var vad fisken åt. Noterbart var att öringen väldigt tydligt ignorerade de gula forssländorna, trots att dessa var talrikast. Men det skall understrykas att jag mycket sällan upplevt att öringen verkligen gått i gång på de gula, det verkas nästan som att de inte gillar dem? Ungefär som kor ignorera de gula smörblommorna i beteshagen. Fenomenet att fisken inte gärna tar de gula forssländorna har diskuterats tidigare, ibland annat engelsk fiskelitteratur.